Min mobilhistoria

Efter att ha läst EK_74’s blogginlägg om sin mobilhistoria blev jag intresserad att själv gå igenom de mobiler man haft. Det var ju knappt man kom ihåg vissa av dem. Med undantag av två så har jag alla mobiler kvar. Här är i allla fall min lilla mobilhistoria.

Nokia 2110 (1996-1998)

Min första mobil. Jag var rätt sen, i min omgivning, att skaffa mobiltelefon. Denna modell hade jag stött på på jobbet och gillade formen och designen. Den var ju platt och fin jämför med många andra vid denna tidpunkt. Batteritiden var i det närmsta bedrövlig och användandet, kontakter, sms med mera var rätt omständligt. En sak var väldigt positiv i alla fall. Den var mycket tålig. Den höll för tuff behandling och jag var rätt nöjd med den.

Nokia 6110 (1998-2000)

Denna modell suktade jag efter och när tillfälle gavs skaffade jag en omgående. Den var lätt och smidig och snygg. Skalet skimrade lite och gav lite olika nyanser beroende på hur ljuset föll på den. Den hade klocka i displayen vilket var en riktig höjdarfeature för oss Nokianer. Denna telefon var jag riktigt nöjd med. Under denna tid så var utvecklingen sådan att mobiltelefonerna skulle bli mindre och mindre.

Nokia 8210 (2000-2004)

Vid den här tiden rådde en näst intill hysterisk jakt på att skapa den minsta mobilen man kunde. När jag såg denna lilla Nokia för första gången såg den helt sjukt liten ut. Jag införskaffade en för jobbets räkning på en gång. Det blev i princip min första jobbmobil. Den var väldigt smidig att ha i fickan och fungerade klanderfritt. Den hade jag ända tills jag föll för nästa trend, de vikbara telefonerna.

Sharp GX30 (2004-2007)

Den här lanserades rätt hårt av Vodafone (Telenor nu i Sverige). Denna vikbara mobil hade hiskeliga 1 megapixelkamera och SD- kortplats. Det var en riktig multimedia telefon. Tyvärr hade Vodafone lagt på sitt egna hemskt stela och tråkiga (monokroma?) tema i operativet vilket gav ett trist intryck. Kameran fungerade rätt hyfsat och man ska komma ihåg att 1 mp på den tiden var otroligt unikt i mobiltelefonvärlden. Det var heller inte många telefoner som hade SD-kortplats. Jag hade ett 512 mb kort i och fyllde upp med musik, det fungerade riktigt bra. Tyvärr hade de inte en 3,5 mm stereoplugg i telefonen utan en mindre variant så man var tvungen att skaffa en adapter för att kunna använda sina favorithörlurar.

Denna telefon siktade högt och var på vissa sätt före sin tid. Så pass före att det inte fungerade helt smärtfritt med alla fina funktioner. kopplingen till dator mm krånglade en del och det sämsta av allt var till syvende och sist batteritiden. Den var inte bra från början och efter något års användning så blev det ohållbart.

Sony Ericsson Z600 (2004-2007)

Denna valde jag som jobbmobil då jag inte hade så mycket annat att välja på. I jämförelse med Sharp GX30 så var det bara en sak som denna var bättre på, batteritid. På alla andra punkter var den ”sämre”. En rolig sak med denna var att man kunde byta skal efter humör. Jag hade en uppsjö med olika skal. Den fungerade som min jobbmobil. Inte mycket mer.

Sony Ericsson W810 (2007-2008)

Efter Sharp GX30 och vikbara lurar så ville jag ha en enkel och smidig mobil. Valet föll på denna Walkman mobil med rätt kaxig kamera. Den fyllde flera önskemål. Bra kamera, bra musikspelare, bra batteritid och liten och smidig. Denna hade jag dock knappt ett år eftersom touchmobilerna gjorde sitt intåg i mitt liv.

HTC P3600 (2007-2010)

Redan under december 2006 så fick jag en ”HTC Trinity” som lånetelefon då min SE Z600 hade gett upp. Det var mitt första möte med en touchtelefon och Windows Mobile 5. Det var ett kärt möte. Under januari 2007 fick jag ming ”egna” jobbmobil HTC P3600 (Trinity). Jag var nyfiken på användbarheteten i denna. Vad kunde man göra med den. Fanns det användbara ”appar” och funktioner. Jag läste på något forum att denna troligtvis hade ett GPS chip i sig men att HTC valt att inte ”aktivera” det i sin ROM (program). Jag blev väldigt nyfiken på detta då jag tänkte att GPS funktion vore ju bra. Det kunde ju användas till vägnavigering bl a. Efter lite letande på nätet kom jag fram till olika lösningar på hur man kunde få igång GPS chipet. Problemet var att detta var något inte många hade testat så mina tester, försök och resultat la jag ut på en del forum och det var mycket uppskattat. Jag lyckades nämligen aktivera GPS chipet och det utan att ”bricka” telefonen. Det hela löste sig med att köpa ett IMEI unlock och sedan ladda ned en koreansk dopod ROM. Här finns lite mer info att läsa

Det fungerde klockrent att få igång GPS enheten och jag körde lite olika navigeringsprogram. Eftersom jag blev nyfiken på vad man mer kunde göra med en GPS funktion så snubblade jag även över fenomenet Geocaching och fastnade efter lite om och men i det träsket.

HTC Touch Diamond (2008-2010)

Denna lur lockade mig stort när den introducerades. Så fort det gick att beställa en gjorde jag det. Jag var helnöjd med den. Liten smidig och härlig men liten skärm. Denna använde jag flitigt till mitt geocachande, musiklyssnande, fotograferande och mycket annat. Det var även med denna lur jag började twittra och använda facebook.

HTC Desire (2010-2012)

Desire, den naturliga förlängingen på en Touch Diamond. Ett riktigt ordentligt lyft prestandamässigt. Detta var en superlur och det var en mobil jag var otroligt nöjd med under de två år jag använde den. Bra skärm, bra prestanda, bra kamera och videofunktion. Det enda som var riktigt dåligt med den var den snåla internminnet för applikationer. Bara 128 Mb. Det hjälpte inte att man kunde installaera appar på minneskort, det tog ändå upp internminnne. Man blev tvungen att prioritera vilka appar man ville köra. Många av Google’s apppar gick aldrig att installera på minneskort och i många fall var dessa appar stora, t ex Google Maps, Google + och Google Music.

HTC Touch2 (2010-2011)

En telefon med Windows Mobile som jag under en kortare period använde på jobbet. Den fungerade inte alls smidigt och den dög som mest till att bara ringa med den.

Samsung Galaxy Ace (2011-2012)

En annan jobbtelefon. Liten, lätt och smidig touchtelefon med Android. Fungerade smidigt. Ingen toppprestanada på skärm eller processor men den gjorde sitt jobb.

Samsung Google Nexus (2012-)

Här var det trycket efter en renodlad Androidtelefon som styrde. Denna telefon har det mesta. Bra stor skärm (4,3″), snabb processor, bra med minne (allt minne går att utnyttja till appar eller lagring, man väljer själv hur man disponerar), bra kamera och ett tunnt chassie. Fantastisk telefon och den lär även hålla sig uppdaterad en bra tid framöver utan att behöva vänta ut eller anpassa sig till HTC eller Samsungs eller andra tillverkares ”skal” till operativet.

HTC One x (2012-)

Det här är nog bland de bästa och mest potenta telefoner jag haft. Riktigt bra prestanda och en fantastisk skärm (4,3″). Snabb och kraftfull processor, mycket minne och bra kamera både för kort och film. Har inget att klaga på med denna telefon. Tyvärr råkade jag ut för ett haveri efter knappt 5 månaders användning. Den la av helt och vägrade starta. Efter två veckor på verkstad då de bytte moderkort så har den nu fungerat klockrent igen.