Det är inte så ofta jag går på konsert nuförtiden, men av en händelse var jag inne för ett tag sedan och såg att St. Vincent skulle spela på Debaser i Stockholm i början av november. Jag köpte biljetter på en gång och meddelade Camilla att vi skulle på konsert.
Det blev en fantastisk kväll. Vi tog pendeln in till Söder och gick och käkade på Stavros Taverna och kunde bara sitta avslappnat och njuta av en god och lugn middag.
Därefter begav vi oss ”runt hörnet” till Debaser Medis. Förbandet hette Coves och var en ny positiv upplevelse. Vi gillade trummorna och drivet de hade i musiken. Klart kul att ha sett och hört dem. Sedan var det dags för St. Vincent. Annie Clark är verkligen en fantastisk musiker och en färgstark person som verkligen tar scenen i besittning. Hon frontar scenen tillsammans med kvinnliga bandkollegan Toko Yasudas och övriga musiker hålls rätt anonymt i bakgrunden. Det är med Toko all scenografi och synkroniserade rörelser sker. Men det är bara Annie som har färg i kläder och hår, övriga bandmedlemmar klädda i svart.
Hon öppnar med Rattlesnake och fortsätter med Birth in Reverse som inleds med textraden ”Oh what an ordinary day, take out the garbage, masturbate” Sedan följer en fantastisk konsert som stundom är lugn och harmonisk till funkigt stök och via dansanta rytmiska moves övergå i blytung tunggung. Hon är verkligen en fantastisk gitarrist och stundtals är gitarrhanteringen i stil med Zappa eller Hendrix. Hon gör en mycket bra och intressant spelning, det blir aldrig tråkigt utan det händer spännande saker hela tiden.
Jag och Camilla fick en trevlig kväll med god middag och en mycket givande konsert. Sämre tisdagar i november kan man ha.
