Ärlighet varar längst. Yo La Tengos album ”Painful” har tillhört en av mina absoluta favoriter från 90-talet. Skivan har snurrat oräkneliga varv i ett antal CD-spelare under många år. Det jag lite skamset men ärligt måste erkänna är att jag inte lyssnat på några andra Yo La Tengo skivor över huvud taget. Jag kan inte hitta någon förklaring till detta men i min lilla indie/rock/punk/low-fi/grunge värld så var Yo La Tengo ett one hit wonder, men så är det naturligtvis inte i den riktiga världen, här utanför.
Nu har jag en hel del att grotta ner mig i, med det faktum att de gav ut fem album innan Painful och 12 stycken efter, 13 med senaste Fade.
Jag angriper nog denna delikata uppgift med att gå rakt på nya Fade och allt annat är bara en enorm bonusbox med Yo La Tengo musik.
Redan efter ett par snabba lyssningar så gillar jag detta skarpt. Härlig inledning på 2013. Kommer nog växla denna med Parquet Courts under årets första månader.