Runt 1985 hörde jag Tom Waits för första gången. Det var faktiskt i en recension av The Jesus and Mary Chain som Tom Waits nämndes och om jag inte minns fel så var det Jan Gradvall som skrev den. Det stod något om att det bara var Tom Waits och The Jesus and Mary Chain som detta dussinår gjort nyskapande musik för inför kommande 90-talet.
Tom Waits var i en prime time 1985 med sitt album Rain Dogs. Många låtar gjordes som covers av Bruce Springsteen och Rod Stewart och gav bäring ut till större massor. För det är och har inte varit helt lätt för Tom Waits att nå ut till den stora massan som t ex Bruce Springsteen. Tom Waits är i mitt tycke intressantare än både Bruce och Rod och har skapat egensinnig vacker, skev och fantastisk musik genom åren. Det går inte att ta miste på hans skrovliga stämma och det är bl a den som ramar in musiken perfekt.
Bad As Me, släpptes nu i slutet av oktober och mina första lyssningar på albumet gör mig glad. Här kokar Tom Waits ihop en gryta av lite allt möjligt av vad han har åstadkommit i sin karriär. Han lyckas ändå göra det till något nytt och spännande. Det är som en best-of där alla låtarna är nya. Jag gillar detta album skarpt. Det är mycket Tom Waits på topphumör och en samling fantastiska låtar. Jag njuter.