Jack Whites solodebut efter White Stripes inger en hel del förväntningar och förhoppningar på kvalitativ gitarrbaserad bluesrock i modern tappning. Blunderbuss är ingen besvikelse. Det är rakt igenom ett mycket bra album.
När jag tänker på Jack White tänker jag osökt på Niklas Frisk. Jack har precis som Niklas en otrolig förmåga att hitta den där rätta nerven och groovet samt plocka upp och framhäva och förfina de klassiska elementen i bluesbaserade hårda rocken. Som sagt ett välarbetat och mycket bra album, Sämst är väl I’m Shaking som han skulle ha kunnat lämna kvar i hyllan.